De två senaste dagarna har jag skidat i stillhet. Lugn och ro. Vinden har lagt sig och det känns som om jag är den enda här på kontinenten. Här kommer ett ljudklipp om hur det låter.
“Det har inte varit någon vind, det är riktigt, riktigt skönt. Det blir så tyst, som en total tystnad. Kan du höra hur tyst det är? Inget ljud alls…”
Ljudinspelning på engelska från Antarktis.
Hej Johanna!
Grattis på födelsedagen ! Vi håller tummarna för dig , för att allt ska gå bra. Varje dag kollar vi på nätet så att du har rätt kurs mot Sydpolen. Hoppas att du har en skvätt starkt kvar, som du kan inta och förgylla högtidsdagen med !
Stor kram från Gudmor o Gudfar !
Men bilar!! Det var ju märkligt!!
Jag ser att du nästan är framme vid 86:an! Och grattis på din födelsedag!
Av någon anledning kom jag inte in på Arons sida idag, så jag kunde inte se var han är någonstans. Bara hoppas de har det lika bra som du!
Jäklar vad du skidar på! Jag försöker föreställa mig hur känslan är att vara 4 breddgrader norr om det sydligaste sydliga. Men det måste va häftigt o va så långt söderut och att allt funkar bra så här långt! /Patrik
Viktig å følge med deg hela tiden Johanna. Men skal du ikke mye høgere opp! Og der er det kaldere, og sastrugi-er, den Antarktiske utgave av det vi kaller fokkskavler. Og i Antarktis er alt mye større, fuglene, selene og hvalene
Og isfjellene. Og fokkskavlene. Og har du tatt en rute hvor du unngår farlige sprekker i isen? Og holder utstyret? Har jeg rett når jeg tror at det er en kamp for å holde varmen, et blodslit med en blytung pulk i snø som sandpapir, 350 kilometer med enorme fokkskavler, utstyr som går på stumpene og den spesielle høydesyken som oppstår ved sydpolen? Og selvfølgelig den ensomste plass på jordkloden. Hold motet oppe og vær forsiktig. Skilnaden på suksess og fiasko må være hårfin. Jeg håper virkelig at vær og forhold er på din side.